Billie the vision and the dancers består av hela 8 medlemmar vilket resulterat den underbara musikblandningen av instrument. I somras hörde jag dem på Arvika och det var något av de mysigaste som jag har vart med om. Sångaren stod i klänning, vilket jag tyckte var lite skumt men ganska roligt. Kan det bero på att han i låten ”man to argentina” sjunger meningen;

Jag skulle vilja kalla musiken för mysigt bortkommen eftersom töntig har en alldeles för negativ klang. Texterna är väldigt charmfulla och en aning melankoliska. Billie the vision and the dancers är en ljummen sommarkväll som man hoppas aldrig slutar.

Det började med att en av medlemmarna kom på ett förbaskat bra bandnamn vilket inte spelade så stor roll eftersom det inte fanns något band. På en månad hade alla de önskade personerna till bandmedlemmar tackat ja och bandet var ett faktum. Ingen i bandet heter Billie.

Aktuellt:

25:e April, Sticky Fingers, Göteborg

Hemsidor:

Indie / Pop / Rock

Kristian kommer från Göteborg, började spela 2003 och har de senaste somrarna spelat på lite olika festivaler såsom Arvikafestivalen, Em-festen och Hultsfred.  

Mika kommer ursprungligen från Libanon vilket syns på hans (jättesnygga) utséende men har spenderat större delen av sin uppväxt i Paris och London, där han nu är hemmastadd. Under den större delen av hans liv har han haft som mål att bli stor artist, något som han har alla redskap för att bli.

Aktuellt:

Debutalbumet ”Life in Cartoon Motion” som släpps den 7 mars

• Bandets trummis, som kallas Gian, skapade sig ett rykte genom att alltid uppträda naken.
• Sångaren Akis största hobby är sportfiske, han skriver fortfarande för japans största fisketidning.
• Gians jobb innan han började i Electric Eel Shock, var att tillverka löständer.

1. Rock and Roll Can Rescue the World - Klassiker
2. Japanese meets Chinese in the USA - Rolig text, grym låt
3. Speedy Joe - Oh my god!

Air har släppt en ny video. Låten heter once upon a time och finns med på albumet Pocket Symphony.

Pop/Alternativ/soul

Magnus Tingsek kommer från Malmö och har varit lite halvkänd i de två års tid som han har hållit på. Många gånger har jag hört att Tingsek kommer bli nästa svenska stora artist, och som jag hoppas. Första skivan uppmärksammades, om inte för musiken, mycket för sitt fantastiska omslag där han har målat hela kroppen så den ser tatuerad ut.   

Musiken är egen och ingen annan hade kunnat göra det så bra och avslappnat och samtidigt så behagligt. Det känns som om det för honom är så lätt och simpelt att göra vad han gör, att det blir en fröjd att lyssna på. Behagligt är nog det bästa ordet jag kan hitta när jag ska förklara musiken. Elektrisk soulpop när den är som den ska vara, trivsamt svängig. Att Tingsek är ruskigt musikalisk är det inget tvivel om.  

Tingsek - world of its own

Hemsidor:

Det går att få kareoke in i din Ipod. Japp den lilla texten kommer upp och i lurarna kommer en slags playback variant. Kan tänka mig att intresset i Asien för något sådant här är STOOOORT.

Första impulsen av Nina Rochelle är ett slags modernt Ebba Grön och jag blir såklart varm inombords. Det bröliga soundet som går igenom de flesta spår är solklart och i ren glädje kan man skriksjunga med utan att känna sig dum. Sedan kommer den här likheten med Kent som jag inte kan säga är helt obefogad men där Kent i det sorgliga går i depression går Nina istället i aggression. Där finns en stor skillnad eftersom man som lyssnare får en helt annan kick och för att ytterligare förtydliga kan jag likna Kents ”Livet är jobbigt gå ner dig” till Ninas ”Livet är jobbigt, ryck upp dig men visa att det är jobbigt på vägen”.

Bandet bildades 2002 efter en resa till Spanien och består av:

Samtidigt förvånar det mig inte det minsta att kritiken gentemot dem har vart hård. Nina Rochelle känns som ett band som hamnat i fel tid, lite för sent. Bandet har inte soundet som gör att man känner att detta är något nytt. Publiken och fansen har kanske inte visat att det inte stämmer utan snarare att det är en sorts musik som går hem oavsett tid.

Självklart kan man inte skriva om Nina Rochelle utan att nämna Martin ”Yeah yeah, wow wow” Svenssson, som är bisångare. Finns det något kan förstöra ett bands image är när en medlem har ett pinsamt förflutet vilket man minst sagt kan kalla Martins Svenssons.

House/pop/Electro

Nicolas Makelberge gör tillsammans med Johan Tuvesson helt magiska låtar som passar både att dansa till och ha som bakgrundsmusik. Makelberge står för musikkomponerandet medan Tuvesson står för melodierna och rösten.   

Lite roligt är att när bandet ska spela live (ja bandet heter Nicolas Makelberge) så finns endast Tuvesson på plats eftersom Nicolas bor i Prag. De som har sett bandet live säger att det är en väldigt bra liveföreställning. En lite lustig sak att tänka på är hur det bli när Tuvesson som ensam står på scen blir kallad för Nicolas Makelberge även utanför, lite personlighetsklyvande kanske ;)

Country/ Pop/ Rock

Som jag tidigare skrivit så är texten i en låt något som kan få mig (Pauline) att verkligen hajpa ett band. Det var det som hände när jag första gången hörde Clem Snides låt ”I love the unknown” som handlar om en kille som helt enkelt gillar allt som inte är förutsägbart. Texten nedanför kommer bli en kärleksförklaring till Eef och just "I love the unknown" som fortfarande är min stora favroit av Clem Snide.

Bandet består av fyra medlemmar med färgstarka Eef Barzelay i spetsen. Men man kan säga att bandet är så många fler egentligen eftersom de har ett helt gäng bakom som kompar dem med allt från cymbaler till visslingar. De bildades 1991 och var från början tänkt spela Punk. Om man lyssnar på dem så undrar man lite vad som hände med punken för detta är inte ens i närheten av punk.

Frontmannen gör bandet i det här fallet och samtidigt som man är glad för att Eef på senare tid hittat sig en fru så har musiken präglats från att ha en lite sorgset glatt ”inget betyder något” - attityd till att bli bekymmersfria hyllningar till livet. Men musik som inte utvecklas är inte heller bra och den lyckliga musiken smittar av sig precis som ”inget betyder något” - attityden gjorde. För övrigt så gör man inget annat än att älska Eef (förutsatt att man lyssnar på musikens texter), han blir som en vän som man tror sig veta allt om och som man vill veta lite mer om ändå.

Clem Snide - I love the unknown

Hemsidor: