Lånade boken "1001 album du måste höra innan du dör" och läste på en tågresa till GBG. 

Det märks att det är ett gäng kritiker som är män och 50+ som har skrivit den.

Inte alls för att jag tycker den är dålig men det kommer lite väl ofta samma artisters skivor. Däremot förvånades jag av den fräschet som fanns på 2000- talets "bästa" album.

En bra och faktiskt rolig bok att skumma igenom. Kanske lägger jag ut några tester av några av de album jag tycker är bra.

Jag hade faktiskt ungefär 25 av skivorna i boken. Det gjorde mig lite stolt.

Jag tror visserligen att det också är barn som inte är sektbarn som behandlas sjukt illa men att vuxna ibland kan tappa all vett. Det är sjukt!