Är det bara jag som inte förstår varför det är så många som tycker så bra om Björk och varför hon har blivit så stor?
Det är en mängd med människor som fullkomligt älskar henne och jag kan efter att ha lyssnat på henne kontinuerligt under min uppväxt inte förstå varför.

Jag tycker bara att hennes musik är konstig. Ändå så lyssnar på en hel del olika sorters musik och trivs med det mesta. Vad tycker ni och speciellt ni som tycker om henne, Varför?

Björk?

---

(we) Laaavmusic

så hade jag velat vara basist. Man står nära sångaren och får känna all energi och samtidigt riktas inte fokusen på en själv.

Jag kom på mig själv med att alltid se mig själv som den självklara sångaren i ett band. Men vid närmare eftertanke så är frontfiguren inte den bästa positionen. I alla fall inte i stort och välkänt band.

Trummisen känns inte riktigt delaktig och det är svårt att se cool ut bakom en synt. Med saxofon så blir man så fruktansvärt svettig och andra instrument känns inte heller riktigt lika fördelaktiga. Det enda skulle vara gitarr men det finns så extremt många gitarrnördar så man skulle bli så extremt utvärderad.

Är det bara jag som alltid (förut då) såg mig som frontfigurn i ett band om jag skulle spela i något?

---

(we) Laaavmusic
 

Jag är så trött på alla dessa begravningar (inte för att jag har varit på överdrivet många) där man spelar jättetråkig musik. Oftast men inte alltid så är det ju gamla människor som dör och när de var unga måste de också haft favoritmusik.

Varför inte spela musik som man kopplar ihop med personen. Sedan kan man slänga en psalm på allt det där också om det är nödvändigt. På min begravning så ska jag minsann ha MIN musik.

Dör jag inom snar framtid (vilket vi inte får hoppas) så ska min bästa vän sjunga "In a little while" med U2 plus några till men den är viktigast.

Vilka låtar vill ni ha på era begravningar? (rent hypotetiskt)

---

(we) Laaavmusic

Jag tycker att Idol borde ta sig i kragen och lägga ner.

Visst jag tycker det är riktigt roligt at se de första programen (jag slutar titta här). En stor del av tittarna ser programen bara för att de har börjat titta. Vissa tycker att det är kul hela vägen.

Varför jag tycker att de borde lägga ner är för att artisterna inte håller mer än en kanske två år. Jag läste just att Darins turné som säljer jättedåligt, han som skulle vara så lovande. Det lurar de vilsna själar som ställer upp eftersom det endast är kul att lyssna på så länge de finns med i tv.

Men de som det går bra för då?
Jaha, ni menar Sebastian och Måns? Vad jag vet så finns de fortfarande med i tv och är fortfarande aktuella på så sätt. De andra verkar ha gått upp i rök...

---

(we) Laaavmusic  

Efter en helg med fest och annat kul så är vi tillbaka igen. Elina hängde under fredagen i Filmfestivalstältet  där hon hörde Andreas Tilliander. Ett inlägg om honom kommer så småningom :)

Jag såg första deltävlingen av Melodifestivalen och jag förstår inte konceptet i dags läget. För många deltävlingar vilket rsulterar i för mycket dålig musik. Men ni där ute som gillar detta koncept är uppenbarligen många. Själv kommer jag titta på det om jag har tid eftersom Luuk gör att man förlåter det andra.

---

(we) Laaavmusic

När jag var ute och gick en sväng och samtidigt lyssnade på den lite vemodigt lugna låten ”Country Mile” av Camera Obscura kom jag att tänka på musik och band som jag lyssnat på länge. I samma veva kom jag också på hur vissa människor tycks kunna sluta lyssna på ett band bara för att andra börjar lyssna på det. Om jag ska precisera mig lite så måste jag be er ställa frågan hur många gånger ni hört meningen som ungefär går såhär, ”Jag lyssnade på dem innan de blev kända men nu är det inte roligt längre”. Jag har hört den för många gånger och helt ärligt så förstår jag den inte riktigt. Praktexemplet på just detta fenomen är bandet Kent. Hur många gånger har man inte hört att si och så många fjortisar lyssnar på dem och att ”de inte är bra längre just därför”. Fortfarande ändrar väl inte åhörarna på musiken, musiken i sig har inte blivit tråkig.  

 

Min motfråga som jag aldrig ställt men som jag vid nästa tillfälle jag får chansen ska ställa är.

Varför lyssnade du på musiken från början? Är det för att ingen annan lyssnade på bandet, gav det dig mycket mer musikmässigt att veta att bandet var okänt?

 

Samtidigt för att inte vara helt oförstående ska jag säga att jag också har både låtar och band som jag har en slags "kärleksrelation" till. När vemsomhelst (speciellt om man inte gillar personen) kommer och ropar att ”den och den artisten, bandet, låten är bäst på den här jorden” känns det ibland som personen kommer och lägger beslag på och samtidigt smutskastar kärleken. Men att ”inte tycka det är roligt att lyssna på längre” har aldrig ens funnits.

 

Det som förvånar mig mest är att de människor som man hör detta från inte är några personer som går från band till band och utöver det fiskar efter demoband (i den stora sjön av demoband som finns). Då hade det kanske varit förklarligt.

 

Är det viktigast att vara först och älska mest? Vem som utöver mig gillar det jag lyssnar på? Om det är så fyller musiken i de fallen en helt annan funktion än att bara vara bra och grym att lyssna på. Då handlar det om prestige. Kanske är lika bra att de som tycker det slutar lyssna för att hitta det som den mesta delen av oss redan har hittat – Den högst personliga njutningen i musiken.

 

Vad tror ni?


(we)Laaavmusic