Världsmusik

Många gånger när jag spelar Manu Chao så får jag höra kommentaren. ”Åh den här är så bra, vilka är det och vart har jag hört det här innan?”

Manu Chao är en fransk gitarrist, sångare och låtskrivare som framför sina sånger på engelska, spanska eller franska, oftast alla tre i en skön kombination. Förklaring är att hans föräldrar kommer från Spanien men att han är uppvuxen i Frankrike. För att vara helt ärlig så är de tre språken inte de enda man kan hitta i hans musik, arabiska, portugisiska och wolof är ytterligare låtar som man kan hitta i hans gungande musik. Han startade tillsammans med sin bror bandet ”Manu Negra” som inte fick någon respons från publiken någon annanstans än i Sydamerika. När Manu Negra senare slutade spela så började han spela ihop med Sydamerikaner istället. Stämningen på Manu Chaos spelningar i sydamerika ska vara helt speciell helt enkelt något som varje Manu Chao-fan verkligen vill uppleva.  

Världsmusik med hög standard skulle jag vilja kalla Manu Chaos musik. Det blandas friskt mellan de latinamerikanska rytmerna och ett lite "poppigt" sound, men lägger även i lite reggea-aktigta låtar. Gemensamt för många är att det känns som om en stor samling människor står bakom honom med massa instrument som man inte kan namnet på, vilket det också ofta gör.

Anledningen till varför många tycks glömma bort honom är att han inte likt andra artister marknadsför sig på samma sätt i Sverige eftersom hans stora publik inte finns här. Men när man hör låtar som ”me gustas tu” och ”bongobongo” så kommer man på att musiken gör en glad ända in på cellnivå.

Ni glömmer väl inte den här halvkonstiga videon som spelades konstant på diverse musikkanaler för ex antal år sedan.

Hemsida:

Elektroniskt m.m.

Det finns ett antal artister som man alltid, alltid återvänder till. Det är liksom svårt att tröttna. Jag tror dessa artister kallas för favoriter, och av dem har jag ganska många. Med tiden kommer kategorin byggas upp med sådana pärlor som vi aldrig tröttnar på. Här har ni Nr 1.

En av mina stora favoriter är Moby. Jag förvånas över att det faktiskt inte är så många som nuförtiden vet om vem han är. Dels för att han är väldigt udda men också för att han var så extremt uppmärksammad under åttio och nittiotalet.

Moby som person är väldigt speciell. Han är vegan, kristen och tidigare marxist, tyst och lågmäld. Hans hem är helt klätt i vitt (coolt säger jag), och han har en hemmastudio där han gör alla sina låtar ensam, på låg volym. För att säga vad han objektivt är musikmässigt så får man säga att han är en amerikansk musikproducent och DJ inom elektronisk musik. Jag måste tillägga att han inte gör någon renodlad musikgenre utan blandar rätt villt. Rent subjektiv i mina ögon men även i många andras så är han ett musikaliskt geni. Att lyssna på skiva ”Play” är en njutning i sig och Moby lyckas verkligen leverera känslor genom musik.

I mångas öron så är Mobys musik ungefär lika med tv relaterade program, reklamer m.m. Ofta när jag spelar ”Porcelain” så hör jag någon säga ”men det är ju den där dokumentärlåten” och visst man blir inte förvånad när man ser en dokumentär och "Porcelains" första toner kommer ut ur teveapparaten. För något år sedan spelades dessutom ”In my heart” på en mobilreklam, för 3 om jag minns rätt? 

Istället för att göra en Top 3 så får ni låtlistan för Mobys samlingsalbum ”Go – the very best of Moby” som tillskillnad från så många andra samlingar har fått med alla favoriter utom två. Men jag kopletterar upp med de två längst ner