Så varför lyssnar du på musiken?

När jag var ute och gick en sväng och samtidigt lyssnade på den lite vemodigt lugna låten ”Country Mile” av Camera Obscura kom jag att tänka på musik och band som jag lyssnat på länge. I samma veva kom jag också på hur vissa människor tycks kunna sluta lyssna på ett band bara för att andra börjar lyssna på det. Om jag ska precisera mig lite så måste jag be er ställa frågan hur många gånger ni hört meningen som ungefär går såhär, ”Jag lyssnade på dem innan de blev kända men nu är det inte roligt längre”. Jag har hört den för många gånger och helt ärligt så förstår jag den inte riktigt. Praktexemplet på just detta fenomen är bandet Kent. Hur många gånger har man inte hört att si och så många fjortisar lyssnar på dem och att ”de inte är bra längre just därför”. Fortfarande ändrar väl inte åhörarna på musiken, musiken i sig har inte blivit tråkig.  

 

Min motfråga som jag aldrig ställt men som jag vid nästa tillfälle jag får chansen ska ställa är.

Varför lyssnade du på musiken från början? Är det för att ingen annan lyssnade på bandet, gav det dig mycket mer musikmässigt att veta att bandet var okänt?

 

Samtidigt för att inte vara helt oförstående ska jag säga att jag också har både låtar och band som jag har en slags "kärleksrelation" till. När vemsomhelst (speciellt om man inte gillar personen) kommer och ropar att ”den och den artisten, bandet, låten är bäst på den här jorden” känns det ibland som personen kommer och lägger beslag på och samtidigt smutskastar kärleken. Men att ”inte tycka det är roligt att lyssna på längre” har aldrig ens funnits.

 

Det som förvånar mig mest är att de människor som man hör detta från inte är några personer som går från band till band och utöver det fiskar efter demoband (i den stora sjön av demoband som finns). Då hade det kanske varit förklarligt.

 

Är det viktigast att vara först och älska mest? Vem som utöver mig gillar det jag lyssnar på? Om det är så fyller musiken i de fallen en helt annan funktion än att bara vara bra och grym att lyssna på. Då handlar det om prestige. Kanske är lika bra att de som tycker det slutar lyssna för att hitta det som den mesta delen av oss redan har hittat – Den högst personliga njutningen i musiken.

 

Vad tror ni?


(we)Laaavmusic


Kommentarer

Skriv vad du tycker om inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback