De som sett Sirqus Alfon vet att få saker är så tokiga och samtidigt så bra, på riktigt. I somras turnerade de runt med Jamobilen på ett antal festivaler och stämningen på deras små framträdanden kan sammanfattas med två ord: vrickad nostalgi.

Den lilla teatergruppen (som man ändå får kalla dem trots att de både spelar och sjunger) är helt svensk men tar på sig rollerna som en öststatscircus och mellan sina låtar gör de helt skruvade trick. Låtarna i sig är enbart covers och alla av samma genre. Nittiotal. Det är inte svårt att skapa en skön sinnesstämning med låtar som ”I like to move it” när majoriteten av publiken är född på åttiotalet.

Med ett annorlunda koncept kommer man långt men med en annorlunda frisyr kommer man längre. Jag tror inte det är många som har sett frisyren ”rakad mitt på huvudet och långa dreads på sidorna”, alla vi som har gjort det kommer inte att glömma den. Ska sanningen fram så är frontmannen i Sirqus Alfon den enda som jag tror (i alla fall någorlunda) passar i det. Att de sedan verkligen är en proffsig grupp som levererar låtarna, rent musikalsikt sett, med precision märker man efter bara några minuter.

Det är svårt att förklara en grupp som Sirqus Alfon för den som lyssnar och inte själv sett. Det är helt enkelt annorlunda och samtidigt väldigt bra. Självklart är det något som är bäst live eftersom stämningen är halva grejen. Ni som ändå vill ha ett smakprov har tur! På deras hemsida finns en liten minishow. Kommer Sirqus Alfon till din stad, ta chansen och gå dit! För oavsett om man tycker det är bra eller dåligt, är det en oförglömlig upplevelse.

Hemsida: